Reflektioner efter tre år …

Reflektioner efter tre år …

Utredningen Framtidens socialtjänst fyller snart tre år. Det har gått fort, vi har jobbat hårt och när jag försöker tänka lite övergripande på utredningen är det tre saker som blir extra tydliga. 
  • Det första är insikten om hur otroligt mycket arbete det ligger bakom en statlig utredning. Att tillföra eller ändra ett ord – hur svårt kan det vara, tänker man kanske. Men nej! Då kommer frågorna; Varför? Vad är problemet? Är det ett utökat åtagande? Vad kostar det? Varför har det inte lösts tidigare?
    Först när alla frågor är besvarade i en bakgrundstext kan man (förhoppningsvis) konstatera att det där lilla ordet behövde förändras eller läggas till. Det är utrett nu, nålsögat är passerat. 
  • Den andra insikten handlar om barnen. Vi har i Sverige en mycket stark föräldrarätt. Den är från början reglerad i föräldrabalken, som utfärdades den 6:e oktober 1949. Visserligen ändrad många gånger därefter, men rätten för föräldrarna är fortfarande mycket stark. Den 20:e november 1989 antog FN:s generalförsamling konventionen om barnets rättigheter, året därefter ratificerade Sveriges riksdag den. 13 juni 2018 röstade riksdagen för att Barnkonventionen ska bli lag och så blev det 1/1 2020. Men ibland, i vissa värderingar, som av hävd är på ett visst vis, går riksdagen före folket. Det vill säga att en ny värdering inte riktigt är förankrad bland väljarna. Men riksdagen tar ändå ett sådant beslut. Jag trodde nog att frågan om barnens rätt hörde hit. Men alla de diskussioner vi haft i utredningen har visat att barnkonventionens innehåll  har fått ett starkt fäste i allmänna opinionen i vårt land. Barns rätt måste stärkas! 
  • Den tredje insikten har en mer negativ touch. Våra försök att möta regeringens direktiv och önskan att skapa en mera ramlagsliknande socialtjänstlag har stött på patrull. Det finns en misstro mot kommunerna. För det är klart att en ramlag ger en ökad makt åt kommunerna att ”laga efter läge”.  Men det har vi inte fått stöd för att göra. Därför har vi inte fullt ut kunna tillmötesgå denna önskan. Själv tycker jag det är väldigt intressant fråga. Motståndet mot en ramlag innebär mer av centralstyrning. Tilliten till staten är i detta sammanhang stark.

Margareta Winberg, särskild utredare