Ska äldre vara kvar i SoL eller särregleras?

Ska äldre vara kvar i SoL eller särregleras?

I juli förra sommaren fick min utredning ett tilläggsdirektiv och därmed förlängd utredningstid. Ett av uppdragen är att besvara frågan om äldre som grupp ska brytas ur socialtjänstlagen och därmed särregleras.

Detta är inte en enkel fråga att besvara. Vad skulle bli annorlunda – läs bättre  om äldre fick en egen omsorgslag? Kommer en särreglering alt. egen lag ge äldre bättre möjligheter att leva och bo under trygga förhållanden och en mer meningsfull tillvaro? Kan en egen lag bidra till en mer sammanhållen och effektiv vård och omsorg? Är det verkligen en fråga om att lagen behöver ändras eller är det en fråga om att kommunerna inte lever upp till lagens mål för äldre?

Kravet på särreglering har kommit i ljuset av att äldrefrågor hamnat i skymundan. Antalet särskilda boenden har minskat och äldre bor därmed hemma längre, trots stora omsorgsbehov. Dessa ökande behov har inte alltid tillgodosetts av samhällets äldreomsorg, utan anhöriga får i större utsträckning ställa upp. Rätten att få den hjälp man själv önskar och behöver upplevs som svag.

Politiken har alltid prioriteringar och alla grupper kan inte vara de mest prioriterade. I Sverige kom barnen i fokus under 70-talet när barnomsorgen, genom egen lag, expanderade kraftigt. 1975 var 17% av barn mellan ett och sex år inskrivna i offentlig barnomsorg. Tio år senare var siffran 52%. Idag har alla barn med behov rätt till en plats i förskolan, som det nu heter. Motiven för utbyggnaden var flera; ett pedagogiskt och ett nationalekonomiskt/jämställdhetspolitiskt. Forskningen visade att barns ojämlika uppväxt tenderar att följa barnen genom livet och förskolan ska bidra till mera jämlika uppväxtvillkor. Också kvinnor ska kunna arbeta i samma utsträckning som män, det gagnar samhällsekonomin och är grunden för jämställdhet. Här är förskolan ett måste.

Kan detta synsätt, att synliggöra en grupp och gruppens behov genom en egen lag, stärka äldres rättigheter? Det grubblar vi på just nu i utredningen. Det finns många argument både för och mot. För att förstå och kunna ge ett klokt svar är det viktigt att se nuet och blicka in i framtiden. Och den bilden visar på en mycket stor utmaning både vad gäller bostäder, kostnader och kompetensförsörjning. Beroende på olika antaganden om hur vi kommer att leva, får vi olika resultat vad gäller omfattningen av behov av både hälso- och sjukvård och social omsorg. Är det värt en egen lag? Det är nästan en tiotusenkronorsfråga…

Margareta Winberg
Särskild utredare, Framtidens socialtjänst